Today it is April 11. Two years ago Kenneth Kronberg committed suicide! The story behind the suicide is that Lyndon LaRouche was inducing him to commit suicide.
Please visit the memorial site of Ken Kronberg!
http://www.kennethkronberg.com/KK/
For information on the suicide, read here:
http://www2.washingtonmonthly.com/features/2007/0711.klein.html
And now, two years after, Lyndon LaRouche is blaming Kens wife Molly for the suicide and for conspiring against LaRouche for 30 years. What a vile lie!
/T
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Intressant material. Jag hade en före detta studekamrat i Uppsala som gick med. Han är nog med ännu tror jag. Skrämmande material är det och att Lyndon skrev den där artikeln om att misslyckade äldre medlemmar borde inse verkligheten och begå självmord och att sen han gjorde det samma dag.
ReplyDeleteHur ska jag få min gamla vän att se sitt bästa?
Hi. A translation for english speakers. You wrote that you have an old friend that now has joined LYM.
ReplyDeleteMy answer: Alla medlemmar som hoppat av har haft så kallade "vad-i-helvete-ögonblick". De har sett det absurda i det de gör eller det organizationen eller LaRouche gör. Dubbelmoral har fått mig och flera andra att lämna oranizationen. Det som får de att stanna är villfarelsen att det som de ser i organizationen som är fel är sånt som inte Lyndon är ansvarig för, utan någon annan. Man tror att bara Lyndon och ungdomsrörelsen får verka fritt kommer allt att bli bra.
Fråga honom om det stämmer att de äldre medlemmarna i USA ännu arbetar (organiserar) sex och en halv dag i veckan, och om LYM medlemmar gör det sex dagar plus att de har en studie och läsdag!
Detta om något är bevis för kultens arbete!
http://american-lycurgus.blogspot.com/2009/03/seven-days-week.html
http://american-lycurgus.blogspot.com/2009/03/more-on-combat-fatigue-and-military.html
http://american-lycurgus.blogspot.com/2009/03/why-lycurgus.html
http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp?id=816
ReplyDeleteLäs detta av Jonas Gardell. Det är så sant och mitt i prick! Det har verkligen med LaRoucherörelsen att göra!
"Den kanske mest kända av alla kyrkofäderna, Augustinus, skriver på 400-talet i sin Bekännelser, andra boken: ”Det är dig jag åtrår, du som är rättvisa och oskuld, upphöjd och skön i ädel strålglans och outtömligt överflöd. Hos dig finns frid, och ett liv som är orubbligt.”
Denna dröm om det rena, orörliga, opåverkade, orubbade, är så märklig. Att vara ren. Vit i ett vitt rum, fastspänd på en brits i en ljudisolerad cell - utan begär, utan drifter, utan längtan - varifrån kommer denna religionens dröm om att utsläcka allt det hos människan som är det mänskliga? Allt vill vi utplåna till förmån för det upphöjda, avskilda, känslolösa, tysta. Där vi besegrat alla våra drifter och behov. Allt det i oss vi inte vill veta av. Allt det som vi aldrig kan förlåta. Allt det som är vi. Ett ljus som genomlyser, upplyser, blottar och avslöjar.
Ständigt åkallas Gud som detta ljus som utrannsakar och känner, det ljus från vilket inget kan undfly, bländade som en strålkastare. Men ett vitt ljus är ett kallt ljus. Det vet var och en som någonsin arbetat med teater. För att bli varmt måste ljuset färgas. Det måste innehålla skugga och mörker, vara ett växelspel däremellan.
Om någon blir vacker eller ful, god eller ond, attraktiv eller frånstötande är faktiskt först och främst fråga om ljussättning.
”Men jag hungrade och törstade efter dig själv, du som är sanningen, hos vilken ingen förändring finns, och ingen växling mellan ljus och mörker.” Så skriver Augustinus vidare. Ingen växling mellan ljus och mörker. Vad är det att drömma om?
Ett sätt att tortera politiska fångar i diktaturer är att aldrig släcka lampan, att aldrig låta det bli mörkt. Det lär knäcka en människa på bara ett par dygn.
Att söka det gudomliga är en sak. Men det får inte betyda att vi föraktar det mänskliga. Ge mig ljuset och ge mig skuggan. Ge mig det höga och det låga. Låt mig inte se ner på det futtiga och låt mig inte se upp på det upphöjda. Låt mig eftersträva att omfatta båda."